malinastankar

NEJ, det har han inte. Orkar du läsa igenom allt så kommer förmodligen även du fram till att det inte skulle vara förnuftigt och i enighet med Islams kvinnosyn.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det finns en vers i Koranen i surâ an-nisâ, som ofta dyker upp i diskussioner rörande sakfrågan; huruvida en muslimsk man har rätt att misshandla sin fru.
I Mohammed Knut Bernströms tolkning av Koranen så lyder versen som följande:

För att ta reda på vad som egentligen menas med vers 4:34, så ska jag ta upp lite olika tolkningar av ordet daraba, som här översatts till "tillrättavisa handgripligen". Först så vill jag tillägga några saker som jag anser är högst väsentliga att ta med i beräkningen för att få den helhets bild som är nödvändig för att kunna skapa en egen uppfattning angående frågan - på rättvisa grunder.

Detta är den enda vers i Koranen som ens är i närheten att kunna tolkas som berättigande av hustrumisshandel, och det är förmodligen denna vers som utnyttjas och används för att försvara misshandel i muslimska äktenskap. Men man bör fundera över meningen med att Gud i Koranen hänvisar till vers 128 i samma sura:

Att denna vers uppges höra ihop med den föregående, och att Gud på flera ställen i Koranen uppmuntar männen att visa godhet gentemot kvinnor, samt nedanstående hadither, kan tyckas ge ett ganska tydligt svar på om hustrumisshandel är vad som uppmanas i vers 4:34 . Som en fotnot till versen, kan man i Koranen läsa att profeten förbjöd sina anhängare att slå en kvinna med orden:

"Slå aldrig en av Guds tjänarinnor"

Det arabiska ordet "daraba" kan som sagt ha flera betydelser, det är ett av de ord som i den arabiska ordlistan har längst lista med olika förklaringar. För att kunna göra en så korrek bestämmelse av betydelsen som möjligt så är det först och främst tre aspekter som är extra viktiga att ta hänsyn till. Det första är i vilket sammanhang ordet används. Det andra är att den eventuella betydelsen inte ger versen en innebörd som motsätter sig starka uppmaningar eller grundtankar i Islam, och det tredje är att man jämför ordets betydelse med hur det använts på andra ställen i Koranen. Detta omstridda ord går att finna på inte mindre än 40 ställen i Koranen, men det är bara i vers 4:34 som det ibland har översätts till "slå" eller "tillrättavisa handgripligen".
Om vi undersöker det från andra hållet, dvs, hur betydelsen slå översätts till arabiska, då ser vi att det enda ställen i Koranen där ordet slå används är i vers 2:275, där det står: "Den som livnär sig på ocker skall uppstå till domen lika ostadiga på benen som den som djävulen med sin beröring slagit till vansinne..". I denna vers så är det inte daraba som används för att klargöra att det är slå/slagit som menas, utan yatakhabbatuhu. Ett ord som inte ens är besläktat med daraba.
I den engelska översättningen så kan man även i surâ 20:18 läsa "..slå ner löven från träden för mina får" medans det i den svenska översättningen är ".. skala av löven från träden för mina får".
Inte heller där är det arabiska ordet för slå, daraba.

De vanligaste betydelser som ordet haft på övriga ställen i Koranen är "kungörande", "visa bättre exempel av", "ignorera", och "avsluta/göra upp". Några andra betydelser är "tillrättavisahandgripligen", "slå", "älska med", "lämna", "kela", "skämma bort".

En tolkning, som blivit mer och mera uppmärksammat och accepterat är "älska". I t ex den senaste upplagan av den engelska Koranen så är daraba översatt till älska. Enligt den översättningen så ska mannen alltså, om inget annat fungerat, helt enkelt lämna saken bakom sig, och älska med sin hustru. Det kan också förklara hänvisningen till vers 4:128 där Gud talar om att söka förlikning.
Att hustru och man ska göra sitt bästa för att leva i harmoni med varandra är en stark uppmaning från Gud och kan läsas i b la vers 4:19 och 30:21. Som ett exempel på när daraba tolkas som samlag/älska så hänvisar översättaren och tolkaren Raghib till uttrycket darab al-fahl an-naqah som handlar om hur tjur och hon kamelen genomförde ett samlag. (HAHA, FÖRSLAG PÅ  BÄTTRE PASSANDE ORD HÄR MOTTAS MED STOR TACKSAMHET!)

Tror man, trots Islams grundsyn på kvinnan, på tolkningen "tillrättavisa handgripligen", eller "slå", så kan det fortfarande inte användas som ett godtagbart argument för en man att i ilska eller frustration slå sin fru. Så som det tyvärr sker i en del hem. Det är inte heller något han kan använda som straff, och definitivt inte pga bagateller som att middagen inte står på bordet i tid etc. Detta har Gud genom Koranen sett till genom att Han sa att det måste gå tre dagar innan den sista åtgärden, vad det nu än må vara, får tillämpas. Tyvärr så har denna tolkning fått ett starkt fäste i den muslimska världen, men eftersom större och större del av befolkningen har börjat vägra, att utan bevis, svälja allt som ett fåtal män har påtått vara den korrekta tolkningen av Islam, har större krav kunnat ställas på uttolkarna, och detta har lett till en klar förbättring när det gäller att skilja kulturella värderingar och Islam åt. Dock är det långt ifrån bra än. Det finns många motståndare till detta, som gör allt vad de kan för att få kunna fortsätta att kombinera både sin kultur, heder och religion.

En del muslimer hävdar att tolkningen av ordet "daraba" egentlingen ska vara "lämna/separera". Eftersom Islam sägs vara en logisk religion, så finns många skäl att tro på att det är den här tolkningen som menas. Det stämmer bl a bättre överens med bilden man får om man tittar på hur profeten Muhammed (saw), som är muslimernas förebild i moraliskt uppförande, gjorde. Det har aldrig rapporterats att han ens skulle ha höjt handen mot en kvinna.
Däremot så finns det gott om uttalande som talar för att han var mot agning av kvinnor, t ex så sa han:

Profeten Muhammed har också sagt:

Tycker du att misshandel är att visa godhet, ja, då ligger nog det största problemet hos dig, inte hos Islam.

Många tror felaktigt att kvinnan inom islams rättsregler inte har rätt till arv. Det kopplas sedan till att det är bevis för att hon:
1) Är mindre värd.
2) Inte kan ha hand om egna pengar.

Men enligt Islams regelverk så är kvinnan berättigad arvsrätt:

Faktiskt så introducerade profeten Muhammed arvsrätt för kvinnor 700 år innan Birger Jarl gjorde samma sak i Sverige, dock ändå bara rätten att ärva hälften mot männens arv. Den muslimska kvinnan kan ärva mer, lika mycket eller mindre än mannen. Det som avgör vilket är hennes relation till den avlidna.

En sak som är viktig att ta med i beräkningen är att enligt Koranen så har kvinnan rätt till att bli försörjd. När hon gifter sig så får hon en gåva av sin man, mahr, som är hennes egna pengar som hon har rätt att göra vad hon vill för. Om hon väljer att jobba som hemmafru så kan den också fungera som pension. Att kvinnan har rätt till mahr ser man bland annat i den här versen:

Den här uppmaningen i Islam följs inte i många muslimska länder. I t ex Iran, som i vissa religösa avseenden är väldigt stränga, är det mer regel än undantag att föräldrarna istället får betala för att deras dotter ska få gifta sig. Där går pengarna till männens familj. Det finns risk för att ett sådant system leder till, för att inte säga, redan har lett till, att flickebarnen är oönskade eftersom de blir dyra att gifta bort. En del saker, oftast de saker som är männens rättigheter, förstoras upp, medans motsvarande som talar om kvinnans rättigheter och männens skyldigheter, förminskas! Ibland får man en känsla av att, i ett försök att rättfärdiga sitt levnadstätt, tror att om de är jätte stränga med halva religionen (kvinnans skyldigheter) så ska det uppväga att de med den andra halvan, kvinnornas rättigheter, inte bara struntar i, utan nästintill förnekar! Det finns en hadith av profeten Muhammed som säger såhär:

Om man ska tro på samma sätt som de flesta muslimer gör, att religionen är ett sätt att leva, ett samhälle, så borde väl en korrekt tolkning av denna hadithen vara att i ett islamiskt samhälle så ska kvinnan ha rätt till de företräden och rättigheter som Gud har gett henne genom Islam?

Hur mycket pengar hon får i mahr är upp till henne själv att bestämma, hennes familj har ingen rätt till pengarna såvida inte hon själv väljer att lägga sina pengar på dem. Männen däremot har försörjningsplikt mot dels sin hustru och sina barn, men också mot sina, och ibland, sin hustrus föräldrar, sina yngre syskon, och om det behövs så även andra släktingar. Kvinnans andelar är hennes egna som hon kan investera eller ha som ekonomisk trygghet.
Därför finns regeln som talar om att om en förälder dör och efterlämnar sig lika många söner och döttrar, så ska dottern ärva hälften av det som sonen ärver.

Det är väldigt invecklat, så jag tar inte med allt, men några exempel på när en kvinna ärver mer än mannen kommer här:

Om en kvinna dör och efterlämnar sig en dotter och en make, så får dottern hälften av sin mammas kvarlåtenskap, medan mannen får en fjärdedel.
En kvinna dör och efterlämnar en make, en mor, två helbröder och en halvsyster från samma mor. Hennes halvsyster får en sjättedel av kvarlåtenskapen medan de två bröderna delar på en sjättedel, d.v.s., halvsystern får dubbelt så stor del som var och en av kvinnans bröder. En kvinna dör och efterlämnar en make, en helsyster och en halvbror från samma far. Maken får halva kvarlåtenskapen och hennes syster får den återstående halvan efter maken, medan halvbrodern är utesluten och inte får någonting. Men om det istället för brodern fanns en halvsyster från fadern, skulle hon få en sjättedel, d.v.s., halvsystern från fadern får en del, medan halvbrodern från fadern inte får någonting. Om ett barn till två levande föräldrar dör så får de dela lika på kvarlåtenskapen.

Jag håller på med ett projekt om kvinnan i Islam, där jag behandlar en del vanliga frågor rörande den muslimska kvinnan. I häftet kommer det att vara en inledande del, men nu lägger jag bara upp frågorna.
Här är den första!
Informationen är sånnt som jag samlat på mig under de år som jag haft ett brinnande intresse för just kvinnofrågor, i synnerhet frågor om den muslimska kvinnan. Informationen har jag hittat i Koranen, på nätet, olika böcker, samtal med muslimer mm.  I sammanställningen som jag ska lämna in så är det en ordentlig källförtäckning på slutet, ifall ni undrar om jag ska lämna in det "bara sådär" ;)

Först lite kort information om vad en imam är för något; Det arabiska ordet imam betyder ledare. Människor kan vända sig till imamen för att få råd om hur de bör handla i en viss situation, par som tvistar om något kan vända sig till imamen för att få rättvisa råd hur de bör gå vidare, man kan gå till imamen för att få reda på hur man ska tolka någon specifik koranvers mm. En imam är mycket mer än bara böneledare, man behöver inte ens vara imam för att få leda bönen.
En imam bör, enligt min åsikt, vara någon som är villig och intresserad av att sortera bort kultur och tradition från Islam, för att få en så ren religion som möjligt. De bör helst ha utbildning, men tyvärr så finns det än idag en motvilja mot att följa religionen i de avseenden där det inte passar. En del som bär titeln imam i Sverige idag, är någon som i sitt hemland varit t ex familjens äldste son, och haft rollen som den mest lärde i familjen eller liknande, och sedan när den kommit till Sverige tar på sig rollen som imam. Dessa brukar av kritiker kallas "källar-imamer". Andra imamer må ha viss utbildning, men kommer från länder med starka patriarkala kulturer och ges ofta fria händer att tolka, eller misstolka, Islam när de väl kommer till Sverige.

Detta, huruvida en kvinna kan vara imam eller ej, är en omdiskuterad fråga i den muslimska världen. Jag tänkte därför börja med vad profeten Muhammed, vars handlingar som kallas Sunna och som de flesta muslimer anser vara lika viktiga som själva Koranen, säger.
Muhammed själv hade inga problem med kvinnor i ledarpositioner. Alla hans fruar var kända för att vara aktiva, även i offentligheten, bland annat på det politiska området. Hans första fru, Khadijah, var hans chef. Hans senare fruar var alla kunniga och välutbildade. Både män och kvinnor gick till dem för att få råd.
Aisha, profetens sista fru, åkte runt och föreläste om Islam, och skulle nog nästan kunna klassas som imam. Hon var även böneledare för kvinnor. Det är känt att Muhammed delegerat uppgifter, som t ex ledning av bönen även till kvinnor. Kvinnorna i hans närhet deltog alltid i, eller ledde, debatter om Islams utveckling och seder.

Trots detta, har en del män genom tiderna velat förneka eller förminska detta i ett försök att hålla kvar makten hos dem själva. Idag delar sig åsikten hos de lärda; Fler och fler har accepterat att kvinnor kan vara imamer och göra allt som hör det till, inklusive att leda kvinnor i bön. Dock så finns det en del lärda som t ex Abu Tawr och Tabari, som hävdar att kvinnliga imamer kan leda både män och kvinnor i bönen. Andra, som Malik, hävdar att kvinnor inte kan vara imamer alls.
Anledningen till att kvinnor inte får leda männens bön är pga att böneledaren står längst fram och det i bönen förekommer en rörelse som kallas sudjud. Denna innebär att man ställer sig på alla fyra med pannan mot marken och rumpan i vädret, det ter sig därför ganska så logiskt att en del män kan få koncentrations svårigheter under bönens gång, om han har en kvinna stående i sudjud en halvmeter framför sig. Av samma anledning som kvinnor inte kan leda bönen, står kvinnorna i en enplans moske längst bak, med männen framför sig. En del kritiker vill gärna få det till att detta är en symbol för att kvinnan är mindre viktig än mannen, "bakom mannen". Men om man vill tänka i den banan så borde det faktum att i en tvåvånings moské är kvinnorna på övervåningen och männen på undervåningen, ses som en symbol för att kvinnan är över mannen. Inget av det är egentligen korrekt, för i Islam så är kvinnor och män är lika mycket värda. Placeringen i moskén är utifrån en praktisk bakgrund, inte symbolisk.

De flesta av de kvinnliga imamerna, t ex svenska Suad Mohammed, har inga problem med att inte få leda bönen, eftersom detta dock bara är en liten del av att vara imam. Däremot ser hon det som viktigt att hon finns som vägledare och förebild för de kvinnliga muslimerna att identifiera sig med.

Av dem som anser att kvinnan är berättigad att leda bönen finns Dr. Amina Wadud. Hon leder böner för både kvinnor och män i USA. I början blev hon och de som följde henne starkt kritiserade av fundamentalistiska muslimer. Nu har det börjat accepteras och har, i henns del av landet, blivit något vardagligt.

I den övriga världen, med några undantag, är det tyvärr fortfarande ovanligt med kvinnor som imamer och i ledande positioner. Det finns ett stort motstånd mot det, trots att det ända sedan Islams uppkomst har funnits lärda kvinnor. Detta kan ha sin förklaring i den mycket gamla och starka patriarkala kulturen, som inte har tillåtit kvinnorna att få den makt position som Gud gav dem.

Det finns också hadither som berättar om vilka kriterier som måste uppfyllas för att man ska kunna bli imam. Vad som nämns är att en imam ska ha förmåga att läsa koranen, kunskap om koranen, kunskap om profeten Muhammeds läror och vara accepterad av församlingen. Enligt As-Sayyid Sabiq står det även att den som skall vara folkets imam "skall vara den som har mest kunskap om Koranen". Däremot säger dessa hadither, enligt Sabiq, ingenting om att imamen ska vara en man.
Han påpekar också att de flesta lärda muslimer, kanske alla, anser handlingar tillåtna om Koranen inte uttryckligen förbjuder dem.
Mohammed Akram Nadwi, Oxford Center for Islamic Studies, har efter sin forskning om antalet framstående muslimska kvinnor i ledarpositioner kommit fram till att det funnits runt 8000 sådana kvinnor. Det var betydligt fler än vad han trodde att han skulle finna. Han hade räknat med att finna 20-30 stycken. Detta kan man se som ett tecken på Islams godkännande av kvinnor i ledarpositioner. Innan Islams uppkomst ansågs kvinnor vara objekt som kunde säljas, köpas och ärvas.

Bland de muslimer som kallar sig Shiia, finns det något som heter mulaa. Det är människor som föreläser om Islam. De är inte imamer, men nära på. Det finns både män och kvinnor som är mulaa, men det är flest kvinnor som är det.

Enligt den shiitiska tron så spelar också profeten Muhammeds dotter Fatima och hennes dotter Zaynab viktiga roller.
Både Fatima och Zaynab var framstående kvinnor som anses vara förebilder för både kvinnliga och manliga muslimer. I synnerhet Fatima som har en respekterad plats även enligt de sunnitiska lärorna.

Ytterligare ett argument för att kvinnor ska få inta ledande positioner hittar vi i den heliga Koranen.
Koranen och dess historier, är skrivna för att vi ska dra lärdom av allt vad som står, inte för att vi ska ignorera vissa delar.
På grund av detta är historien om Drottningen av Saba, Bilquis, som utan någon man vid hennes sida fattade viktiga beslut för sig själv och sitt folk,
ytterst relevant när man diskuterar kvinnans rätt till höga positioner. Berättelsen om Bilquis står att läsa i Surâ 27, vers 29 i Koranen.
Detta är en läxa från Gud, genom Koranen. Han har aldrig begränsat en kvinna från en ledande position.

"Det är genom Kvinnan som Mannen når Miraj"

"Vi vill att kvinnan ska vara på sin exalterade mänskliga status och inte någon leksak."

Imam erbjöd mig alltid den bästa platsen i rummet. Han började aldrig äta förrän jag kommit till middagsbordet. Han talade också om för barnen: 'Vänta tills Khanum kommer'. Han bibehöll respekten för mig och ville inte ens att jag skulle jobba hemma. Han brukade alltid tala om för mig: 'Sopa inte'. Om jag ville tvätta barnens kläder vid dammen, brukade han komma och säga: "Res dig upp, du borde inte tvätta".

I det hela, så ansåg inte Imam att sopa, diska, och även tvätta barnens kläder som en del av mitt ansvar. Om jag vid nödvändigheten ändå gjorde detta ibland så brukade han bli uppretad och uppfatta det som en orättvis behandling mot mig.

Imamens dotter igen:

Han var väldigt fäst vid sin fru och hade speciell respekt för henne, så mycket att han placerade sin fru på en sida och hans barn på andra sidan.

Jag minns en gång när Imams fru var bortrest och Imam saknade henne väldigt mycket. Han hade då en bister uppsyn, så vi brukade skoja med honom och säga: 'När Khanum är här, så ler Imam, och när hon inte är här så är Imam upprörd och bister.'

En av Imams döttrar återberättar följande: 'I begynnelsen av mitt äktenskap, gick jag till Hajj Agha så att han kunde ge mig några råd. Han sade: 'Om ni make är upprörd, eller om han säger något till dig oavsett varför, eller uppför sig dåligt, säg inget vid det tillfället, även om du har rätt. Lämna det tills han har lugnat ner sig, säg sedan vad du har att säga.' Han gav också exakt samma råd till min make.

I början gav jag inte detta råd så mycket uppmärksamhet. Vid senare reflektion, så upptäckte jag sannerligen att roten till många familjeproblem är just denna punkt. Sedan dess, varje gång någon ville ha råd för familjefrågor, gav jag dem samma råd som Imam gav mig.



Om BARNUPPFOSTRAN så sa Imamen:

"Var ärliga med era barn så att även de är ärliga. Förebilderna för barnen är mammorna och papporna. Om ni uppträder korrekt med era barn, så kommer de att uppfostras på rätt sätt. Vad du än talar om för ditt barn, handla enligt det också."

Det finns säkerligen många fler, men det får duga såhär för tillfället.
Kan tillägga att det främst är Shiia muslimerna som har Imamen som en förebild.  Dock måste jag säga att det är många som är dåliga på att följa honom.