Ateism och Agnosticism
Många i Sverige är ateister. De är alltså helt säkra på att det inte finns någon "större makt", dvs, någon Gud.
Jag har funderat lite på det där, och jag tycker att det är konstigt hur dessa människor kan ställa sig hundraprocentigt bakom påståendet att det absolut inte finns någon Gud, samtidigt som en del av dem kallar människor som sällar dig till religioner där man tror på Gud, för "dumma".
Att de är "dumma" är för att de helt utan bevis tror på att Gud finns. Men de själva gör ju egentligen samma sak, de utesluter något med hundra procentig säkerhet, helt utan bevis. För det finns faktiskt inga bevis för att Gud inte finns. Obsavera att jag talar inte om bevis och argument för vilken religion som är den korrekta (om det finns någon som är det), utan endast om frågan huruvida Gud existerar eller inte.
Många gånger så har jag hört "att tro på gud är lika dumt som att tro på jultomten".
Ja, nu är jag kanske dryg och över analyserande.. - MEN, jag ser det som att deras ordval reflekteras i hur insatta de är i sakfrågan och hur genomtänkta deras åsikter är. Jag tror att anledningen till att det är idén om jultomten som används, är pga att det är lätt att relatera till ett barns naivhet, som i vuxen form, snarare är dumhet. och avsaknad av logiskt tänkande. Myten om jultomten är något som bevisligen är påhittad, och därför känns det väl som ett bra sätt att uttrycka hur lite man tror på Gud.
Problemet är bara det att man verkar ha missat poängen, att jultomten (i den benämningen som vi använder oss av), inte finns på riktigt. Det är enkelt att se eftersom vi t ex inte har en massa mystiska klappar under granen på juldagsmorgonen. Men för att Gud inte existerar finns det däremot inga bevis. Därför är jämförelsen riktigt kass - och ogenomtänkt. Man börjar undra hur genomtänka och tillförlitliga deras övriga åsikter och argument i frågan är..
Ateism är för mig en ganska trångsynt och ogenomtänkt tro. Det kan nog beror på att många människor, i synnerhet ungdomar kan man nog säga, kallar sig ateister utan att egentligen veta så mycket om det. Ungefär som att det bara finns ett alternativ till att vara religiös och tillkänna ge sig till någon religion, och det är ateism.
Så tror man inte på Gud, ja då är man väl helt enkelt ateist. Nu är ju såklart inte alla såhär! Men det finns definitivt en hel drös..
Agnosticism är en ganksa klok ideologi tycker jag. Man säger varken bu eller bä till Guds existens. Man inser att man faktiskt inte kan säga stensäkert att Gud finns eller inte. Varför är inte fler agnostiker undrar jag? Människor är väl kanske inte tillräckligt ödmjuka för att det. Eller så vet de inte ens att det finns annat man kan vara än religös eller ateist.
Själv så tror jag att Gud finns. För mig så känns det självklart, jag ber t om till Gud. Just det här med Guds vara eller icke vara tycker jag är jätte intressant, jag har läst ett par böcker om det också, och jag ska skriva ett inlägg om det så småningom. Hur som helst, jag kan inte säga att Gud finns. Det finns som sagt inga hundraprocentiga bevis för varken det ena eller det andra.
Att tro på Gud behöver nödvändigtvis inte betyda att man tror på någon religion. Det är jag än så länge ett levande bevis för ;)
Jag har mycket mer att skriva om detta ämne, men det får bli en annan dag! Berätta gärna vad ni har för tankar kring det här, kanske kan jag lära mig nått nytt :)
Jag är också troende. det ska bli skoj att få läsa om när du skriver ifall gud finns, bevis o det där.
Kram
För mig är religiösa trångsynta och naiva.
Du tror din diskussion är klok, men det enda du gör är att kasta skit på oss som inte tror.
Du påstår att man inte kan bevisa att gud inte finns. Ehm. Det är ett MKT konstigt sätt att uttrycka sig på, eftersom man lika gärna kan säga att det inte går att bevisa, på något sätt, att gud finns.
Och eftersom det inte går att bevisa att gud finns, varför slösa sin tid på "det"?
Jag personligen anser det MKT klokare att inte tro på något som ALDRIG kommer bevisas, än att tro bara för att man inte kan bevisa att gud inte finns...liiiite långsökt.
Jag ser verkligen ingen mening med att gå runt och tro på något som är meningslöst.
Som ni troende gör.
Jag tror inte på något. Och jag mår bra, är lycklig och lugn i min själ.
Det finns ingen gud, för mig är beviset att gud inte finns att inte alla VET att han existerar.
Om det funnits en gud skulle alla vetat om det. Inte som nu när vissa tror, vissa inte, alla tror på olika saker osv osv.
Gud skapade inte människan lilla du, det var människan som skapade gud...
Du träffade mig. Jag är ateist men låter folk göra som de vill - dvs tro eller inte :) För att jag ska tro på gud krävs det att jag blir mystiker :P Sån är jag. Jag bryr mig inte om Gud eller om han finns.
Tack Jessica för din kommentar.
Till att börja med så vill jag tala om att jag gärna ser att diskussioner förs här på min blogg. Därför behöver man inte alls hålla med mig om det jag skriver. Men, vill man ha sin kommentar godkänd så vill jag att man har så pass gott uppförande och kontroll över sig själv att man är öppen för motargument och framför allt, håller en god och trevlig ton. Även om man inte alltid håller med ;)Jag vill inte att diskussionerna ska gå ut på vem som kan förolämpa vem bäst, utan jag vill att man ska utvecklas och må bra av diskussionen.
Jag har nog inte varit tillräckligt tydlig med det, men tack vare dig så blev jag uppmärksam på att det kanske måste förtydligas (titta överst på sidan). Så tack för det!
Nu till din kommentar.
"För mig är religiösa trångsynta och naiva.
Du tror din diskussion är klok, men det enda du gör är att kasta skit på oss som inte tror."
- Om den är klok eller inte är inte upp till mig att bedömma. Tycker läsarna att den är klok, då är den det, tycker läsarna att den inte är det, då är den det inte. Jag skriver vad jag tycker eller tänker, så får folk tycka vad de vill om det :)
Hur du kan få mitt inlägg till att jag kastar skit på de som inte tror, det förstår jag faktiskt inte. Läste du t ex vad jag sa om agnostikerna? De är inte heller Gudstroende. Vad jag var negativ mot var när vissa ateister hoppar på troende för att de är troende, utan bevis för att deras (ateisternas) tro är mer korrekt än de Gudstroendes. Sen är jag negativ till att en del av ren okunskap kallar sig ateister utan att vara speciellt insatt. Dessutom så gjorde jag klart att jag inte tror att alla ateister inte är sådanna, utan en del faktiskt har tänkt igenom saken ordentligt.
Får jag fråga vad du tycker att du gör mot de troende genom dina påståenden? Och vad alla de andra bloggar skrivna av ateister gör? Är inte det kasta skit om något? Det är lite komiskt att det anses fritt fram att kalla Gudstroende vad som helst, men om en Gudstroende yttarar något ofördelaktigt om ateister, då blir det ett himla liv.
"Och eftersom det inte går att bevisa att gud finns, varför slösa sin tid på 'det'?"
- Fast du har nog missat något av det väsentligaste. Gudstroende TROR på Gud. Hur ofta har vi människor möjligheten att välja vad vi ska tro på? Väldigt sällan skulle jag nog vilja påstå. Inte bara när det gäller Gud, utan även när det gäller mindre saker. Vad vi tror är nog något som vårat hjärta och hjärna väljer åt oss.
Och tror man att Gud finns, då ser man det nog inte som ett slöseri med tid att leva efter det. Ärligt talat, jag tror inte jag har träffat på något troende som känner att de slösar sin tid. Gör du det?
"Jag personligen anser det MKT klokare att inte tro på något som ALDRIG kommer bevisas, än att tro bara för att man inte kan bevisa att gud inte finns...liiiite långsökt."
Jag ser det inte som långsökt, snarare accepterande. Jag kan inte säga att det inte finns grönprickiga rymdvarelser med morottsnäsor heller. Skillnaden är att jag inte TROR att det finns det. Men jag tror att Gud finns.
"Jag tror inte på något. Och jag mår bra, är lycklig och lugn i min själ."
- Jätte bra att du mår bra! Det glädjer mig :)
Apropå det här med att må bra. Visste du/ni att forskare har kommit fram till att troende, av de olika slag, drabbas av depressioner i mycket mindre utsträckning? De är allmänt lyckligare. Med det sagt så menar jag inte att det inte finns icke troende som är lyckliga, för det är jag övertygad om att det finns, det är väl du ett levande exempel på :)
"Om det funnits en gud skulle alla vetat om det. Inte som nu när vissa tror, vissa inte, alla tror på olika saker osv osv."
- Fast vad vore meningen med våran fria vilja om alla var programerade att tro och tycka samma sak? Det kanske inte ens är så att någon av de religioner som finns är rätt, kanske det finns någon mening med mångfalden :) Jag kan se många fördelar med det ialla fall, så varför skulle inte Gud, den allvetande, kunna se det :P
Frid, Malin
Emelie och Pia, tack för era kommentarer!
Emelie, ja, det är jätte intressant tycker jag. Du kan få låna en av böckerna (den som är min egna) om du vill? :P Fast mamma ska låna den först :)
Pia. Ja, du är ett föredöme för ateister hihi. Så länge man inte hoppar på andra för enbart deras tro så är det lungt :) Det jag skrev om ateister handlade ju i huvudsak om uppförande. Och om att det inte är logiskt att avfärda en ideologi för att det fattas bevis, när inte den andra heller är bevisbar (eller vad man säger hehe).
Jag dömer inte ut någon människa som korkad för att h*n har en ateistisk tro.
Hej! Jag tycker det är jätteintressant att läsa din blogg, för jag känner likadant som du. Har länge kallat mig agnostiker men den senaste tiden börjat tro att det finns en möjlighet att Gud finns. Ibland tror jag mer och ibland mindre. Jag söker inga vetenskapliga bevis men jag söker efter någon slags logik. Något som känns rätt. Tidigare sjöng jag i en kör och kunde då känna mig som en del av något större, det var som en religiös upplevelse och det var det som fick mig att börja tro att Gud kunde finnas. Jag har dock inte lärt mig att be, det närmaste jag kommit var nog när jag sjöng i kören. Undrar hur du gör när du ber, och vad var det som fick dig att börja med det? Jag funderar ibland på om jag kanske redan vet hur man ber, fast jag bara inte är medveten om att jag ber. Jag brukar tex sjunga vissa ord ur gamla psalmer för mig själv, typ: "Herren är min herde, nu saknar jag inget, herden tar hand om sina lamm, han tar bort min rädsla... Även om jag är ensam så är jag inte rädd, jag har fått styrka." (Detta var översatt från finska, annars skulle det rimma förstås.) Jag brukar sjunga sådana ord som inte visar någon religiös tillhörighet. Även om sången är kristen skulle den lika gärna kunna vara muslimsk så länge man inte sätter likhetstecken mellan Gud och Jesus. Jag föredrar i allmänhet den bild av Gud som Islam presenterar, men är samtidigt inte säker på att Islam kommer från Gud.
Hoppas på mer intressant läsning hos dig!
Hälsningar
Amanda
Hej Amanda!
Tack så mycket för att du delade med dig av dina tankar kring det här!:)
Roligt att höra att du uppskattar min blogg!
Ja, vi är nog ganska lika då. Jag tror på Gud, och jag gillar verkligen Islam. Jag tycker däremot inte alls om den politiska (om man kan kalla den så) versionen av islam som praktiseras av (för) många muslimer idag.
Jag ber bara rätt upp och ner. Inga knäppta händer eller rumpor upp i vädret :p Om du inte tillhör någon religion (som jag), då är det väl bara fritt fram att be så som du känner för. Det enda jag skulle vilja rekomendera är att man är lugn och harmonisk när man ber så man kan koncentrera sig på bönen ordentligt. Om du blir lugn av att göra de rörelser som profeten Muhammed gjorde, eller om du kanske vill ta en skogspromenad, eller sjunga, så kan du väl göra det :)
Jag brukar be antingen i sängen, eller på min bönematta (en sån som man använder för de muslimska bönerna). Men jag gör inga speciella rörelser eller så.
Om du vill veta hur de flesta muslimer ber (de finns de som ber utan rörelserna också) så kan jag skicka det i ett mail till dig?
Hoppas du haft en bra helg!
