malinastankar

Jag håller på med ett projekt om kvinnan i Islam, där jag behandlar en del vanliga frågor rörande den muslimska kvinnan. I häftet kommer det att vara en inledande del, men nu lägger jag bara upp frågorna.
Här är den första!
Informationen är sånnt som jag samlat på mig under de år som jag haft ett brinnande intresse för just kvinnofrågor, i synnerhet frågor om den muslimska kvinnan. Informationen har jag hittat i Koranen, på nätet, olika böcker, samtal med muslimer mm.  I sammanställningen som jag ska lämna in så är det en ordentlig källförtäckning på slutet, ifall ni undrar om jag ska lämna in det "bara sådär" ;)

Först lite kort information om vad en imam är för något; Det arabiska ordet imam betyder ledare. Människor kan vända sig till imamen för att få råd om hur de bör handla i en viss situation, par som tvistar om något kan vända sig till imamen för att få rättvisa råd hur de bör gå vidare, man kan gå till imamen för att få reda på hur man ska tolka någon specifik koranvers mm. En imam är mycket mer än bara böneledare, man behöver inte ens vara imam för att få leda bönen.
En imam bör, enligt min åsikt, vara någon som är villig och intresserad av att sortera bort kultur och tradition från Islam, för att få en så ren religion som möjligt. De bör helst ha utbildning, men tyvärr så finns det än idag en motvilja mot att följa religionen i de avseenden där det inte passar. En del som bär titeln imam i Sverige idag, är någon som i sitt hemland varit t ex familjens äldste son, och haft rollen som den mest lärde i familjen eller liknande, och sedan när den kommit till Sverige tar på sig rollen som imam. Dessa brukar av kritiker kallas "källar-imamer". Andra imamer må ha viss utbildning, men kommer från länder med starka patriarkala kulturer och ges ofta fria händer att tolka, eller misstolka, Islam när de väl kommer till Sverige.

Detta, huruvida en kvinna kan vara imam eller ej, är en omdiskuterad fråga i den muslimska världen. Jag tänkte därför börja med vad profeten Muhammed, vars handlingar som kallas Sunna och som de flesta muslimer anser vara lika viktiga som själva Koranen, säger.
Muhammed själv hade inga problem med kvinnor i ledarpositioner. Alla hans fruar var kända för att vara aktiva, även i offentligheten, bland annat på det politiska området. Hans första fru, Khadijah, var hans chef. Hans senare fruar var alla kunniga och välutbildade. Både män och kvinnor gick till dem för att få råd.
Aisha, profetens sista fru, åkte runt och föreläste om Islam, och skulle nog nästan kunna klassas som imam. Hon var även böneledare för kvinnor. Det är känt att Muhammed delegerat uppgifter, som t ex ledning av bönen även till kvinnor. Kvinnorna i hans närhet deltog alltid i, eller ledde, debatter om Islams utveckling och seder.

Trots detta, har en del män genom tiderna velat förneka eller förminska detta i ett försök att hålla kvar makten hos dem själva. Idag delar sig åsikten hos de lärda; Fler och fler har accepterat att kvinnor kan vara imamer och göra allt som hör det till, inklusive att leda kvinnor i bön. Dock så finns det en del lärda som t ex Abu Tawr och Tabari, som hävdar att kvinnliga imamer kan leda både män och kvinnor i bönen. Andra, som Malik, hävdar att kvinnor inte kan vara imamer alls.
Anledningen till att kvinnor inte får leda männens bön är pga att böneledaren står längst fram och det i bönen förekommer en rörelse som kallas sudjud. Denna innebär att man ställer sig på alla fyra med pannan mot marken och rumpan i vädret, det ter sig därför ganska så logiskt att en del män kan få koncentrations svårigheter under bönens gång, om han har en kvinna stående i sudjud en halvmeter framför sig. Av samma anledning som kvinnor inte kan leda bönen, står kvinnorna i en enplans moske längst bak, med männen framför sig. En del kritiker vill gärna få det till att detta är en symbol för att kvinnan är mindre viktig än mannen, "bakom mannen". Men om man vill tänka i den banan så borde det faktum att i en tvåvånings moské är kvinnorna på övervåningen och männen på undervåningen, ses som en symbol för att kvinnan är över mannen. Inget av det är egentligen korrekt, för i Islam så är kvinnor och män är lika mycket värda. Placeringen i moskén är utifrån en praktisk bakgrund, inte symbolisk.

De flesta av de kvinnliga imamerna, t ex svenska Suad Mohammed, har inga problem med att inte få leda bönen, eftersom detta dock bara är en liten del av att vara imam. Däremot ser hon det som viktigt att hon finns som vägledare och förebild för de kvinnliga muslimerna att identifiera sig med.

Av dem som anser att kvinnan är berättigad att leda bönen finns Dr. Amina Wadud. Hon leder böner för både kvinnor och män i USA. I början blev hon och de som följde henne starkt kritiserade av fundamentalistiska muslimer. Nu har det börjat accepteras och har, i henns del av landet, blivit något vardagligt.

I den övriga världen, med några undantag, är det tyvärr fortfarande ovanligt med kvinnor som imamer och i ledande positioner. Det finns ett stort motstånd mot det, trots att det ända sedan Islams uppkomst har funnits lärda kvinnor. Detta kan ha sin förklaring i den mycket gamla och starka patriarkala kulturen, som inte har tillåtit kvinnorna att få den makt position som Gud gav dem.

Det finns också hadither som berättar om vilka kriterier som måste uppfyllas för att man ska kunna bli imam. Vad som nämns är att en imam ska ha förmåga att läsa koranen, kunskap om koranen, kunskap om profeten Muhammeds läror och vara accepterad av församlingen. Enligt As-Sayyid Sabiq står det även att den som skall vara folkets imam "skall vara den som har mest kunskap om Koranen". Däremot säger dessa hadither, enligt Sabiq, ingenting om att imamen ska vara en man.
Han påpekar också att de flesta lärda muslimer, kanske alla, anser handlingar tillåtna om Koranen inte uttryckligen förbjuder dem.
Mohammed Akram Nadwi, Oxford Center for Islamic Studies, har efter sin forskning om antalet framstående muslimska kvinnor i ledarpositioner kommit fram till att det funnits runt 8000 sådana kvinnor. Det var betydligt fler än vad han trodde att han skulle finna. Han hade räknat med att finna 20-30 stycken. Detta kan man se som ett tecken på Islams godkännande av kvinnor i ledarpositioner. Innan Islams uppkomst ansågs kvinnor vara objekt som kunde säljas, köpas och ärvas.

Bland de muslimer som kallar sig Shiia, finns det något som heter mulaa. Det är människor som föreläser om Islam. De är inte imamer, men nära på. Det finns både män och kvinnor som är mulaa, men det är flest kvinnor som är det.

Enligt den shiitiska tron så spelar också profeten Muhammeds dotter Fatima och hennes dotter Zaynab viktiga roller.
Både Fatima och Zaynab var framstående kvinnor som anses vara förebilder för både kvinnliga och manliga muslimer. I synnerhet Fatima som har en respekterad plats även enligt de sunnitiska lärorna.

Ytterligare ett argument för att kvinnor ska få inta ledande positioner hittar vi i den heliga Koranen.
Koranen och dess historier, är skrivna för att vi ska dra lärdom av allt vad som står, inte för att vi ska ignorera vissa delar.
På grund av detta är historien om Drottningen av Saba, Bilquis, som utan någon man vid hennes sida fattade viktiga beslut för sig själv och sitt folk,
ytterst relevant när man diskuterar kvinnans rätt till höga positioner. Berättelsen om Bilquis står att läsa i Surâ 27, vers 29 i Koranen.
Detta är en läxa från Gud, genom Koranen. Han har aldrig begränsat en kvinna från en ledande position.