malinastankar

Nja, så långt skulle jag kanske inte dra det. Tro nu för all del inte att jag tycker det är mer realistiskt att tro att Gud är maskulin, för jag anser att även det är att dra frågan till sin spets. Hur jag resonerar och funderar kring det här tänkte jag ta upp i det här inlägget. Var snäll och observera att det här är mina tankar. Som vanligt så utger jag mig inte för att sitta inne med den stora sanningen, det är helt enkelt mina tankar. Jag mottar mer än gärna andra aspekter av saken! Har sagt det förut, men det tåls nog att sägas igen.. ;)

Hur som helst, frågan kring Guds "kön" uppstår lätt, med all rätt. Både bildligt och språkligt så antyds det mer eller mindre i alla religioner att Gud skulle vara av manlig sort. Jag minns när jag gick i lågstadiet, kan också varit förskolan, när ett par figurer från kyrkan (minns dock ej vilken kyrka) kom på besök. De hade med sig en bild på en äldre vitskäggig karl och menade på att om man kunde skapa sig en bild av Gud så skulle man se att det inte var så svårt att relatera till honom. Jag tror inte att deras avsikt var att man nödvändigtvis ska föreställa sig Gud som just den åldrande snubben, det togs bara som ett exempel. Dock så har denna bild fastnat i mitt huvud, och tydligen i en hel del andras med. I mitt fall så kan jag tala om att det, den bilden av Gud, har förstört så mycket för mig.

Världen har styrts, och stryrs i stort sett fortfarande mestadels av män. I begreppet "Världen" så inkluderar jag naturligtvis alla religioner, som mer eller mindre styrs av män. Naturligtvis så vill männen med tillgång att tolka Gud som de vill, tilldela Gud deras eget kön. Varför jag börjar med att ta världen, i allmänhet, som exempel är för att jag inte vill påskina att det endast är inom religioner man tillåtit patriarkatet påverka språket. För att ta några exempel: Det engelska ordet "Human" - människa "woman", det svenska ordet "människa", brandman, talesman, ombudsman, slagman osv

De ord som med tiden börjat anses som könsneutrala, exempelvis lärare och författare, är väl egentligen även de maskulina. Den kvinnliga formen, lärarinna och författarinna, har fått ge vika för den manliga formen som nu för tiden är normen. När man ska på resa så är det inte ovanligt att man kan läsa att båten, flyget, eller vad det nu än må vara, "rymmer 70 man". Inte menas det då att kvinnor inte är tillåtna att åka med, det är bara så att i vårat språk så inkluderas kvinnan helt enkelt i mannen.

Här passar det kanske att gå över till att tala om Kristendomen. Anledningen till ovanstående, att kvinnan liksom endast är en del av mannen, kanske kan ha sitt ursprung i vårt kristna arv. I Bibelns skapelseberättelse så läser man att Eva, repesentant för kvinnan, är skapad av Adams (repesentant för mannen) revben. Adam skapades först, sedan Eva. På upprepade ställen senare i Bibeln, i b la 1 Tim 2:12-13 så står det som en av anledningarna till att kvinnan ska underordna sig mannen. Nåväl, när det handlar om hur man ser på Gud i Kristendomen (det som var mitt ursprungliga ämne!! att det ska vara så svårt att hålla sig till ämnet!) så får man väl börja med treenigheten. Kristendomen har som välkänt tre hypostaser, varav två av dem, Fadern och Sonen, uppenbarligen syftar på Guds maskulina sida. Detta är enkelt att se eftersom båda benämningarna har feminina motsvarigheter. Jesus själv kallade Gud för sin Fader, och att Sonen Jesus själv var av manligt kön råder det väl inget större tvivel om. Att Jesus, liksom Moses och Muhammed, var man kan jag delvis ha förståelse för. Alla tre profeterna kom med sitt budskap i extremt mansdominerade tider. De mötte stora motgångar även som män, skulle de då varit kvinnor så hade de nog fått det väldigt svårt! Å andra sidan; Skulle de kommit som kvinnor, sända av Gud, då skulle väl Gud, den Allsmäktige kunnat hjälpt dem? Den tredje hypostasen, den Helige Anden, är den av de tre som skulle kunna upplevas som av kvinnlig. Det finns en psalm i Den svenska psalmboken där Gud framställs som en "Hon", psalm 718, och där är det just den Helige Ande det syftas på. (Som källa till att det endast är en av alla psalmer som framställer Gud i kvinnlig form hänvisar jag till b la Anna-Karin Hammar och hennes föreläsning om det religösa språket, samt till bibelsajten.nu. Jag har nämligen inte läst alla psalmer själv.) När det gäller psalmer så får man också tänka på att psalmerna inte är likvärdiga med Bibeln ur ett kristet perspektiv. Vissa menar att den Helige anden var Sonens moder, vilket mkt väl kan stämma. Det skulle ju kanske kunna gå ihop med föreställningen att Jungfru Maria blev gravid genom den Helige ande.. Men sen tänker jag att om man hade verkligen hade menat det, varför tydliggjorde man inte det genom att säga "Modern" (som Fadern), istället för ett luddigt "Helige ande". Dessutom så är det ju allmänt känt att det var Maria som var Jusus mor. Observera att man även i den Helige andes namn säger just "Helige", och inte "Heliga".

Något som jag tycker är ett bra argument i debatten huruvida Kristendomens Gud enbart är maskulin eller inte tycker jag är att Gud i skapelseberättelsen säger att vi människor, Adam OCH Eva, kvinnor och män, är skapade till Guds avbild.

En stor skillnad, som kanske är mer språklig än religions relaterad, är att den svenska, och engelska Guden, eller Herren som man också säger, direkt hänvisar på att Gud är av manlig natur. Muslimer i hela världen använder ett könseutralt ord för Gud, Allah. Dock så är det inte så att muslimer har ensamrätt om namnet, utan även arabiska kristna säger "Allah". Personligen så säger jag hellre Allah, än Gud, just eftersom Allah är könsneutralt. Men jag säger oftast Gud ändå, delvis eftersom att folk tar mig för att vara muslim om jag säger Allah. Enligt Islamsk tro så har Gud förutom det självklara Allah, 98 andra namn. Bland dessa så är en del i maskulinform och andra i feminin. Exakt hur många som är feminina vs maskulina vet jag tyvärr inte, men det skulle vara riktigt intressant att veta! Så om någon vet det så får ni gärna dela med er :) Annars så är det väl inte så svårt att ta reda på. Jag får försöka höra mig för lite. I Koranen så kallar sig Gud ibland för Herren, vilket måste tolkas som manligt. Men också väldigt ofta för "Vi", vilket är könsneutralt.

En religion som inte tror på könsneutrala Gudar är t ex Hinduismen, men det vet väl de flesta redan ;) En annan är Wicca. Det är en religion som jag läst en del om. Dock så var det ganska många år sedan nu, men jag kommer ihåg en del :) Jag var aldrig wiccan själv, men provade i alla fall på att fira alla sabbaterna och så. Wicca är en sk naturreligion, naturen ska älskas och respekteras. En väldigt fin tanke som jag delar. Men sen finns det, enligt mig, helt skruvade ideér inom rörelsen också, synen på sex exempelvis. Hursomhelst! Inom den här religionen så tror man på både Guden och Gudinnan. Man tror även på vädergudar mm. Man tror alltså inte på En enda, könsneutral Gud, utan både en kvinnlig och en manlig. Den här tron "hedrar" man genom att t ex ha samlag. Helst i naturen då..

Om jag återgår till mina egna tankar igen nu, så observera att jag anser att Allah är så mycket större än att Hen* är könsbunden. Enligt min tro så har Hen både feminin och maskulin kraft i sig. Detta av flera anledningar, men främst;

1) Är Gud så pass begränsad att Hen t om är bunden till ett kön, hur kan Hen då kunnat skapa hela universum och allt där till?

2) Om man förutsätter att Gud enbart var av maskulin energi, hur kan han då skapa allt det feminina? Och varför har han skapat nästintill allt, i feminint och maskulina former, om han själv endast är av maskulin energi?

Att Hen har ett kön, det känns för mig helt befängt. Tillägger att jag tror på EN Gud också, så jag delar inte t ex wiccanernas tro på en maskulin och en feminin variant av Allah.

Jag har under en tid sagt "Hon" om Gud istället för "Han" i diskussionsforum på internet. Detta är för att jag tror att anledningen till att man säger "Han", oftast utan att ens reflektera över det, endast (eller oftast i alla fall), är pga vårat språk, och invanda mönster. Jag tycker det är dax att utmana den bilden nu, därför säger jag "Hon". Inte för att jag tycker att Allah är mer en "Hon" än en "Han. Jag har fått som argument från troende, som inte heller tycker att Gud är en man, att man ändå inte bör säga Hon om Gud, eftersom "Han" är könsneutralt, och "Hon" inte. Det håller jag inte med om, visst väcker man mer reaktioner när man säger Hon, men det leder oftast bara till en välbehövlig diskussion!

HEN, mina damer och herrar, det är ett ord som jag tycker bör introduceras bättre och användas flitigare i vårat språk! (när man pratar om Gud.)

Nää, nu orkar jag inte skriva mer. Jag kanske fortsätter att skriva om andra religioners Gudsbild en annan gång.

Om någon vill så får ni jättegärna berätta om någon annan religion, eller om ni har något att rätta mig om/tillägga angående de religionerna som jag redan tagit upp!

* Om det inte redan är uppenbart så är Hen en blandning av "hon" och "han" ;)

Önskar er en trevlig dag <3
FRID, Malin.